(Vi återger detta uttalande från NWBCW South Asia som ett exempel på hur en ny generation i denna region bryter med arvet från stalinismen och maoismen och försöker staka ut en internationalistisk kurs. I Nepal har en folkrörelse lyckats upphäva det hatade förbudet mot sociala medier och störta den nuvarande regeringen. Men som kamraterna påpekar, i avsaknad av en politisk organisation, som kan fungera som en referenspunkt för den bredare arbetarklassen, och organ för klassmakt, som skulle kunna ersätta kapitalistiska statsstrukturer, kommer andra fraktioner av den härskande klassen brutalt att återupprätta sin kontroll.)
Det globala kapitalistiska systemet befinner sig i kris, och protesterna i Nepal speglar denna verklighet. Över hela världen ser vi krig, repression, strejker och uppror. I samtliga fall försöker den härskande klassen stabilisera sitt styre genom att attackera arbetare och vanliga civila. De aktuella händelserna i Nepal är ett talande exempel på detta.
== Protesterna i Nepal
I Nepal har studenter och ungdomar gjort våldsamt uppror och till och med störtat den befintliga kapitalistiska regeringen.
Generation Z-protesterna började efter att regeringen infört ett förbud mot sociala medieplattformar. Nepal är ett land med 30 miljoner invånare som är starkt beroende av pengaöverföringar från nästan 2 miljoner arbetare utomlands. År 2024 stod de 11 miljarder dollar som de skickade hem för mer än 26 procent av Nepals ekonomi. Dessa pengar ger mat, medicin och utbildning till deras familjer. Förbudet mot sociala medier – som infördes eftersom plattformar som Facebook och YouTube inte registrerades hos regeringen – avskärmar familjer från deras avlägsna familjeförsörjare.
Detta visar Nepals mörka ekonomiska verklighet: en djup arbetslöshetskris som tvingar arbetare att migrera för att få jobb. Enligt Nepal Living Standards Survey som publicerades 2024 låg arbetslösheten på 12,6 procent, vilket är högre än fem år tidigare. Detta täcker endast den formella sektorn, medan majoriteten av nepaleserna arbetar i den informella ekonomin. Utöver detta är korruptionen djupt rotad med bland officiella tjänstemän som är knutna till utländska lån från imperialistiska länder, inklusive Kina, vilka återbetalas genom att utvinna mervärde från de nepalesiska massorna.
Detta skapade förutsättningar för ett sammanbrott. När regeringen svarade med att döda unga demonstranter med kulor, slog studenterna och ungdomarna tillbaka och attackerade statliga institutioner som parlamentet, Högsta domstolen med flera. Detta visar den enorma ilska som finns bland folket mot status quo.
== Liknande sammanhang
En liknande händelse inträffade i Bangladesh för några månader sedan, när studenter störtade Sheikh Hasinas regering genom våldsamma protester. Men detta ledde inte till någon grundläggande förändring, förutom några mindre reformer. Situationen kan dock sägas ha förvärrats mer än tidigare med utbredd ekonomisk ruin, okontrollerad inflation och den lavinartade framgången för islamister som gått från att vara marginella partier vars enda chans till makten var att ingå i koalition med större partier, till en situation där de är ledande kandidater i nästa val. Som ett resultat har våldet mot religiösa minoriteter blivit mer utbrett. Det finns starkare röster än någonsin tidigare för att begränsa kvinnors frihet. Studentkårs val är en stor och dramatisk händelse i Bangladesh och till och med vänsterns starka fäste i Bangladesh, Dhaka University, har nu valt islamister som den dominerande kraften.
Det verkar också finnas en pågående "syd-/sydostasiatisk" vår med Myanmar 2021, Sri Lanka 2022 och Bangladesh och Indonesien alldeles nyligen. Utan starka revolutionära organisationer kommer inget positivt att komma ur denna oro.
== Kommunistiska slutsatser
Från dessa händelser kan kommunister dra flera slutsatser:
1. Studenter och ungdomar är inte en revolutionär kraft. De må vara radikala, men de kan inte åstadkomma grundläggande förändring. Det är en borgerlig illusion att de skulle vara revolutionära. Den enda revolutionära kraften i världen är proletariatet – de arbetande massorna som bygger samhället och förkroppsligar negationen av privat egendom. Utan deras ledarskap kan ingen rörelse bekämpa grundorsaken till förtrycket.
2. Socialdemokratin och dess varianter måste förkastas. Nationalism, liberal demokrati, marxism-leninism och maoism hör alla hemma på historiens soptipp och måste krossas våldsamt.
3. Arbetarna måste föra en självständig kamp. Denna kamp måste gå bortom nationella gränser och vägledas av ett vetenskapligt program som är fött ur klasskampens historia.
4. Den kapitalistiska staten måste förstöras. Ingen verklig förändring är möjlig utan att krossa kapitalets statsapparat.
== Taktiska förslag för det nepalesiska proletariatet.
1. Lämna alla "marxist-leninistiska", maoistiska och liberala partier. Inled politisk kamp mot dem. Organisera er i form av arbetarkommittéer och beväpnade arbetarråd under ett centraliserat program. Om möjligt, bygg ett internationalistiskt parti eller en internationalistisk organisation. Ett internationalistiskt parti skulle vara oumbärligt för kampen.
2. För politisk och våldsam kamp mot imperialistiska icke-statliga organisationer, reaktionära monarkistiska och nationalistiska krafter och statsapparaten. Kämpa även mot reformistiska tendenser som liberaler och maoister.
3. Ta över fabriker, livsmedelsresurser, energiresurser, transporter och vapen.
4. Organisera arbetarmöten. Bygg upp kontakter med arbetarorganisationer över närliggande gränser i Bangladesh, Indien, Kina etc.
5. Ställ politiska krav på att resurser ska överlämnas till arbetarkommittéer. För fram krav på fast anställning, minskad arbetstid och nationalisering av resurser.
6. Res slagord för avskaffande av byråkratiska privilegier. Kämpa mot storgodsägare i allians med bönder.
7. Eftersom studenter är starkt involverade i dessa protester – särskilt mot elitprivilegier – restes det politiska kravet på allmän gratis utbildning för alla.
== Slutsatser
Protesterna i Nepal visar på massornas ilska, men också begränsningarna för spontana ungdomsuppror. Endast arbetarklassen, organiserad självständigt och vägledd av ett revolutionärt program, kan förvandla sådana uppror till en avgörande kamp mot kapitalismen.
-- NWBCW South Asia _
September 2025